I de vita träkyrkornas land
Till Erik med kärlek
I de vita träkyrkornas land
Tåget gör en vid sväng
Vi är nära horisonten här och ljuset
mörkret, skymningens skarpa ton
genomlyslig klar
I hörlurarna återigen hur många gånger
måste vi take the long way home
Husen är så stora här
skogens silhuett så skarp mot
himlens allt större djup
Är bara halvvägs när tåget
närmar sig Sundsvall
halvvägs i livet
ska jag möta min son
Han har vuxit ur mitt moderskap
in i sitt eget liv
Han väntar där resan tar slut,
då – som nu a long way home
Det är här myrarna, skogarna späda
men ogenomträngliga
En horisont som sänkts till vår nivå
Där mitt liv går ihop med
hans, den vuxne, för vuxne
Jag reser, allt konvergerar
husen känns så ensamma, avlägsna
här på den vidsträckta åkermarken
björkarna så slanka
Det var så längesedan,
då som nu – i hallonens tid,
han låg så trygg inom mig
A long way home
Modern vill sin son, i gliporna av livet
som vi levt tillsammans och var för sig
Tåget saktar in, varsamt kör det fram
längs vattnet
utanför tänds ljusen utomhus, speglas
Det måste vara havet
Det måste vara här han är.
I de vita träkyrkornas land.
Augusti 2016