Året är 1745 och när Johan som fjortonåring börjar i hyttan inser han att den är hans liv, men drömmen om att bli glasblåsare möter motstånd från alla håll, även från hans egen bror.
    För den överkänsliga och kunskapstörstande Elisabeth är Kosta ett misströstans träsk. Oförmögen att leva upp till kraven som dygdig familjeflicka flyr hon till hemliga möten med glasbrukets intellektuelle bokhållare, medan fadern försöker få henne gift med en viss svensk glasblåsare. 
    Den slagkraftiga och driftiga Hedvig drömmer om att få tillbaka gästgiveriet Kulla i familjens ägo men kommer ständigt i kläm mellan faderns våldsamheter och ömhetsbetygelser.
    Skörgossen gjuter nytt liv i tre personer runt Kosta glasbruk på 1700-talet, men också i miljön och tiden de levde i. I gränslandet mellan saga och realism möter vi människor som i glasbrukets hägn ser nya möjligheter att själva skapa sina liv. Men gamla seder och normer lever kvar, klasshierarkier och könsroller kan vara svåra att överbrygga för den som vill något mer än att foga sig i sitt öde. Det är också en berättelse om trilskande glasblåsare, om obändig kärlek, familjeband, synd, skam och sexualitet, om lycka och sorg. Inte minst är det en berättelse om glaset, starkt och skört som livet självt.