Intarsia är en berättelse om instängdhet i det egna jaget, om försök att finna sitt liv, sin egen riktning och att till slut nå en slags befrielse. Dikterna är intensiva, bildrika och vackra, boken är som en innerlig monolog där jaget berättar om vilsenheten i livet och i språket. På flera plan handlar den om just att bli människa, att bli kvitt ett förföriskt vackert mönster av inre ängslan och oro för att kunna träda ut i frihet.
– Arne Johnsson, BTJ-häftet #8/18.