Kyss

mot nattens glödande blå fond

och den kyliga luften

böjde jag mig bakåt i en båge

av klarhet

bakom ryggen blinkade oupphörligt

trogen som ett fyrtorn

en av juli månads fåtaliga stjärnor

i en annan riktning och nu

kunde jag ana mitt gamla mod

återerövra mina pulsslag

i en annan riktning gled

gryningen ihop med det höga

genomlysliga blå

 

konsten att ta in allt detta

att fylla lungorna med en övermätt

skarpsynt fullmåne, att andas

färg och mörker, att låta kroppen

bemästra tröttheten till förmån

för den jublande nattlyckan

 

den konsten höll jag skyddad i

en stumhet samtidigt som

jag öppnade munnen i

en kyss