Nattens tystnad

det är alltid så skönt

när någon åker

och tystnaden

som jag har samlat

inuti mig

i en dag eller flera

äntligen får slippa ut

ta plats igen

på bord och stolar

omsluta mig med stjärnhimlens

oändliga rymd

och jag igen kan höra

ingenting

en hund som skäller långt härifrån

en annan som svarar ännu längre bort

havets brus och tankarna

på något som jag glömt

eller trodde att

jag hade glömt